Synonymer till hävda
- Att med bestämdhet framföra ett påstående, en åsikt eller ett anspråk, ofta utan att presentera fullständiga bevis.
- Att försvara, upprätthålla eller göra gällande en rättighet, ställning eller position. Ofta reflexivt: hävda sig.
- (Något ålderdomligt eller tekniskt) Att bruka, odla och sköta mark, särskilt jordbruks- eller ängsmark.
Hävda i korsordet?
14 korsordslösningar för hävda (4–12 bokstäver)Synonymer
Användning och nyans
Ordet hävda används ofta i formella eller juridiska sammanhang för att framföra ett starkt anspråk eller en bestämd åsikt. Det är ett starkare ord än påstå och mena. I betydelsen försvara är det vanligt i uttryck som att hävda sin rätt eller hävda sitt oberoende. Den reflexiva formen hävda sig är mycket vanlig och beskriver en persons förmåga att stå upp för sig själv och ta plats.
Exempelmeningar
- Den anklagade fortsatte att hävda sin oskuld trots de överväldigande bevisen.
- Forskaren kommer i sin nya bok att hävda att tidigare teorier varit felaktiga.
- Facket arbetar för att hävda medlemmarnas rätt till en säker arbetsplats.
- Hon hade svårt att hävda sig i den tuffa konkurrensen på den nya arbetsplatsen.
- Det lilla företaget lyckades hävda sin position på marknaden mot de internationella jättarna.
- Ängarna har hävdats på traditionellt vis med lie och slåtter i hundratals år.
- Om marken inte hävdas kommer den snabbt att växa igen med sly och buskar.
Vanliga frågor
- Vad är skillnaden mellan att hävda och att påstå?
- Att hävda något är ofta starkare och mer formellt än att påstå. Påstå kan vara neutralt eller till och med antyda tvivel, medan hävda antyder en stark övertygelse eller ett formellt anspråk, även om bevis saknas.
- Vad betyder det att hävda sig?
- Att hävda sig är ett reflexivt uttryck som betyder att man försvarar sin position, visar sitt värde eller ser till att man blir respekterad i en grupp eller en konkurrenssituation. Det handlar om att ta plats och inte låta sig bli nedtryckt.
- Används ordet hävda fortfarande om jordbruk?
- Ja, men det är mindre vanligt i allmänt språkbruk och används främst i tekniska eller historiska sammanhang som rör jordbruk, kulturlandskap och naturvård. I dessa kretsar är det ett etablerat fackord för att sköta mark.