Synonymer till konstig

  1. Som avviker från det normala, vanliga eller förväntade; underlig, egendomlig eller svårförklarlig.
  2. Som känner sig fysiskt opasslig, sjuk eller illamående på ett diffust sätt.
  3. (ålderdomligt) Konstfull, skickligt eller konstnärligt utförd.

Konstig i korsordet?

19 korsordslösningar för konstig (4–11 bokstäver)

Synonymer

Avvikande

Konstfull(ålderdomligt)

Användning och nyans

Konstig är ett allmänt och mycket vanligt ord för att beskriva något som avviker från normen. Underlig är en nära synonym men kan upplevas som något mildare. Märklig används för sådant som är anmärkningsvärt och väcker nyfikenhet, medan bisarr och absurd beskriver något som är extremt konstigt, nästan overkligt. I betydelsen opasslig är konstig ett vardagligt och ospecifikt sätt att uttrycka att man inte mår bra.

Exempelmeningar

  • Det hördes ett konstigt ljud från vinden mitt i natten.
  • Han hade en konstig vana att alltid gå baklänges ut ur ett rum.
  • Filmen hade ett väldigt konstigt slut som ingen i sällskapet förstod.
  • Hennes beteende har varit lite konstigt på sistone; hon verkar frånvarande.
  • Jag känner mig lite konstig i magen och tror att jag måste gå hem.
  • Efter den långa resan kände hon sig alldeles konstig och yr.
  • Urmakaren visade stolt upp det konstiga och intrikata urverket han hade tillverkat.

Vanliga frågor

Vad är skillnaden mellan konstig och märklig?
Konstig beskriver oftast något som avviker från det normala på ett sätt som kan vara förvirrande eller obehagligt. Märklig betonar att något är anmärkningsvärt eller väcker förundran, och har inte nödvändigtvis samma negativa klang.
Är det negativt att kalla en person konstig?
Det kan uppfattas som negativt eller nedsättande, eftersom det antyder att personens beteende är socialt avvikande eller svårt att förstå. Ordet udda eller originell kan vara mer neutrala alternativ om man vill beskriva någon som är annorlunda.
Vad är skillnaden på konstig och konstigt?
Konstig används för substantiv med n-genus (en-ord), som i en konstig idé. Formen konstigt används för substantiv med t-genus (ett-ord), som i ett konstigt hus, och även som adverb för att beskriva ett verb, som i han tittade konstigt på mig.